2008 – ett år av stora personliga förändringar

Jag tror inte att jag någonsin har levt ett år som har
inneburit så stora förändringar i min tillvaro. I alla fall inte ett
där det nästan enbart handlar om positiva förändringar.

När året
började gick jag och väntade på en anställningsintervju för ett jobb
som jag sökt i november 2007. Jag hade varit på samma ställe sedan 1994
och helt naturligt av och till känt att det var dags för någonting att
ske. Detta jobb fick jag inte och inget konstigt med det egentligen då
jag sannolikt inte hade tillräckliga kvalifikationer och sett i
backspegeln, både med vad som sedan skett för mig personligen och för
detta företag jag intervjuades på, så var det en jäkla tur att jag inte
hamnade där.

Det som sedan skedde under våren, från mitten på mars till slutet av maj, är både tur och timing in i minsta detalj.

Hemma
för semester veckan före påsk blir jag uppringd av min fd chef, nu på
ett konkurrerande nystartat företag, som vill träffa mig. Jag har haft
sporadisk kontakt med honom de senaste åren, sedan han lämnade vår
gemensamma arbetsplats, och nu tycker han att "det är dags att prata".

På
skärtorsdagen träffas vi. Jag får en ingående beskrivning av vilken
tjänst företaget ska tillsätta, ansvarig för Logistik och IT, och jag
ska fundera över påskhelgen om vad jag tror om detta. Det krävdes inte
speciellt mycket tankemöda för att konstatera att det handlade om en i
det närmaste skräddarsydd tjänst för mig, så kändes det i alla fall,
och detta meddelade jag dagen efter.

Den dryga vecka som
sedan förflyter innan vi får möjlighet att träffas igen, och då jag får
ett konkret erbjudande om tjänsten, blir extremt jobbig rent mentalt.
Det handlar om så många tankar om hur jag ska agera om jag får denna
konkreta fråga, vad vi ska göra med vårt boende som innebär ganska lång
pendling och att gå till sitt jobb varje dag och känna sig som om jag
redan har börjat att sluta där.

All med nytt jobb blir spikat den
3 april. Dagen efter meddelar jag min närmsta chef om beslutet och
sedan följer ytterligare en vecka innan det blir officiellt för alla på
företaget.

Under denna vecka hinner vi dessutom hitta ett nytt
hus, vinna budgivningen och besluta oss för att flytta oss halva
resvägen närmare Göteborg. Det jobbigaste med detta, då, var att vi
skulle lämna det hus som vi lagt ner 5 års renoveringsslit på. Nu känns
som ett ytterst moget beslut utan minsta ånger.

Nytt jobb på plats. Nytt hus var köpt. Dags att sälja befintligt hus!

Även
detta går som en dans. Vi kontaktar mäklare och får huset utannonserat
ytterligare en dryg vecka senare, den 18 april, med tanken att ha en
visning måndag 5 maj. Vi hinner inte mer än att få allt publicerat
innan ryktet på byn har gått och det finns ett intresserat par, boende
300 meter ifrån oss, som lägger ett bud vi direkt känner att vi nappar
på. Så mindre än en vecka efter annons är huset sålt utan visning!

Från
fråga om intresse av ett jobb till klart jobb, köp av nytt hus och
försäljning av gammalt på två månader. Sedan fortsätter allt att snurra
på i hundratio under våren, sommaren och hösten, med uppstart av nytt
jobb i mitten av maj, flytt i slutet av maj, barnen in på nytt dagis i
augusti, frun börjar nytt jobb i samma månad…

Även om det allra mesta har varit positiva saker så känns det så här vid årets slut som om det kanske har varit på gränsen.

Just därför känns det
som om 2009, i alla fall första delen av detta, behöver bli en tid där
många småsaker i vardagen behöver finjusteras och falla helt på plats
för att allt ska kännas så bra som det verkligen borde göra med tanke
på alla positiva saker som har hänt under detta 2008.

Ingen löften avges, men en ambition om ett något mindre kreativt kaos än den feta räkmacka som vi har surfat på 2008.