En påminnelse från den gamla tiden
Det var en bild som väckte minnen till liv. Minnen från en gång för länge sedan då instabilitet och förtvivlan var en del av vardagen och där en till synes ensidig kamp sakta men säkert vändes till något helt annat utan att jag märkte detta och riktigt hängde med i svängarna.
Uppvaknandet blev bryskt, men nödvändigt, och var början på något nytt som nu för tiden ser helt annorlunda ut. Det som fanns i illusionen om ett gott liv då är idag något som för mig är verklighet.
Det har alltid funnits tankar kvar. Funderingar om hur hälsan är nu för tiden och vad som egentligen händer. Men tankarna på en fortsättning av det som aldrig var så bra som jag inbillade mig har för länge sedan lämnat mig.
Det var ett möte i det spanska pissregnet -92 som fortsatte i nån form av lågtryck de följande sex åren. År som inte borde blivit sex utan kanske fått sin punkt redan efter tre eller max fyra av dessa.
Det finns ingen som har en direkt skuld till att det inte blev så. Det mentala läget och balansen gjorde det helt enkelt inte möjligt och för detta ska ingen klandras även om avslutet kunde skett med lite fler öppna kort och sparat många och långa nätter med en förtvivlat stor svartsjuka och oro.