Personligt bokslut 2009

Ett år är snart slut. Igen

En summering och funderingar kring ett nytt år och ett nytt decennium i livet går inte att undvika.

2008 var ett hysteriskt händelserikt år när precis allt hände och när jag för ett år sedan såg tillbaka på det året och blickade in i 2009 så var det i första hand tankar om att se till att få koll på strukturen i vardagen efter alla stora förändringar som ännu inte hade satt sig.

Ett något mindre kreativt kaos låg överst på listan och faktum är att det har blivit betydligt mycket bättre koll på dessa ack så viktiga vardagsrutiner som till slut kan få en bomb att brisera om de inte fungerar.

Det har funnits jobbiga stunder under året. Den allra tyngsta perioden var i februari när min yngsta dotter Milla drabbades av njurbäcken-inflammation och fick ligga på sjukhus några dygn. Så liten och så hjälplös i sin smärta. Att inte få se henne somna i sin egen säng var en pärs och påverkade under någon vecka hela familjen.

Den allra största förändringen i vår familj kom till oss när vi helt oförberett i slutet av juli månad blev tonårsföräldrar. Det var då C, som nu är 14 år och som vi känt via vårt uppdrag som kontaktfamilj sedan hon var 8 år, flyttade in till oss. Det blev en snabb städning av det källarplan som vi under ett drygt års tid använt som förvaring. Det rum som fanns där kom användning långt tidigare än vad våra planer var. Fyra personer blev fem och min egen tjejliga växte.

Det som personligen känns mycket bra är att jag lyckats fånga in
ytterligare ledtrådar och pusselbitar till varför saker i mitt liv
blivit som de gjort och hur detta har påverkat mig. Det är detta jag
delar med mig av på den här bloggen och jag vet att det i vissa fall
anses känsligt i andras ögon. Men jag tänker inte blunda och undvika
att förmedla mina känslor och min syn på saker som berör mig och som,
vilket alltid är viktigt att påpeka, är min bild av sanningen. Var och en bär på sin sanning och det allra viktigaste är att alltid vara beredd att ta in nya pusselbitar som dyker upp. Sanningen kan förändrats och vika av i en annan överraskande riktning.

I övrigt har det varit just det året som jag hoppades på. Vi har bott in oss på allvar i Bollebygd och trivs både i huset och med omgivningen. Att ha bott i Aplared så sent som maj 2008 känns extremt avlägset och inte det minsta nostalgiskt att tänka på. Inga pisstråkiga evighetsrenoveringar längre och inte ett grässtrå att klippa.

Rent yrkesmässigt kände jag efter allt som hände 2008, med bland annat nytt jobb, en viss känsla av tristess under några månader i våras och fram till semestern. Det hade hänt så mycket. Nytt jobb, från ett stort företag till ett litet konkurrerande, med allt vad det innebar. Allt detta tog på något vis ut sin rätt under de här månaderna och jag tyckte då inte att det var lika roligt längre. Men sommarsemestern ändrade, som tur var, på den här känslan och under hösten har det på nytt känts som det ska igen. Inte minst inspirerar alla framgångar mycket.

Vad 2010 och 10-talet kommer att innebära vet jag inte. Det är ett helt annat läge än för ett år sedan. Att fortsätta jobba på att få saker att funka ännu bättre är givet, men ingenting som känns sådär alarmerande i maggropen som i december 2008.

Det som jag vet händer under 2010 är att någon fyller 40 år och någon funderar fortfarande som bäst på om det blir en resa eller en stor fet fest. Någons fru säger att det kan bli både resa och fest och att resan i så fall skulle vara med henne. Vi får väl se, men jag vet att någon extremt mycket vill till New York igen.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant.se