En god jul eller en ångestfylld tid?

Det är verkligen med blandade känslor som jag närmar mig vad som ändå måste betraktas som årets största högtid.

Att fira jul är för många något som fyller dom med glädje och upprymdhet inför alla traditioner som ska dras ytterligare ett varv och att få göra andra människor glada och uppmärksammade på ett sätt som kanske inte sker mer än just då.

Julen är för mig obevekligt ett återkommande tillfälle på året när jag tänker mer än vanligt på frågor som har med själva livet, dess grund och påverkan att göra. Julen är förberedelsen för att från nyår kanske kunna göra något lite lite annorlunda jämfört med i år och tidigare i livet. Det är tankar på sin egen situation, sin omgivning och sådant som berör en lite extra som styr tankarna.

Julen är även en tid där det som för många är nya traditioner istället för mig är relativt nya traditioner som skapas med min familj. För mig existerar egentligen inte någon enda jultradition som är äldre än de 7 år som jag levt tillsammans med min fru. Jag vill helt enkelt inte uppleva och genomlida, för det var vad det till stor del handlade om, det som kallades traditioner under min uppväxt.

Det finns många i min familj från uppväxten som jag hade kunnat skapa en bra tradition tillsammans med. Under några år som singel i slutet av det förra och början av det här decenniet fanns det en öppen plats för mig hos Stefan, Pia och Julia. Den plats som har funnits öppen för så många andra saker i mitt liv fanns där då även i samband med julen.

Sedan dess har det handlat om att väva samman min frus traditioner sedan tidigare med våra egna traditioner som har blivit mer tydliga när först ett och sedan två barn kom in i våra liv. Det är tillsammans med dom som mina jultraditioner byggs. För mig handlar det om att bygga upp en positiv känsla runt en högtid som i alla år har varit någonting som har kommit emot mig med starkt blandade känslor och vid många tillfällen skapat ren ångest över vad som komma skall. 

Så illa är det inte längre. Det klingade av med början samma år som jag träffade min fru, men det har allra mest att göra med att detta var samma år som min far dog och därmed tog med sig den största orsaken till ångestframkallade högtider ner i graven.

Det är efter 2002 som jag på allvar, bit för bit, har kunnat skapa traditioner som känns hanterbara och så äkta som jag gissar att en tradition ska vara. Jag har inte längre några jobbiga möten och tillfällen i juletid som jag på förhand inte vill uppleva. Det sker omgiven av människor och situationer som känns bra och det gör det lite enklare att ta sig igenom för varje år som går.

Det handlar om att göra julen till något som mina barn minns som något, om möjligt, odelat positivt och att dom kan gå in i juletid utan att känna samma blandade känslor som jag gör.

Jag tror att vi är på god väg och imorgon ska vi göra julgodis tillsammans. Bara jag och barnen.

  • http://www.hemmaifagerberg.blogspot.com Susanna

    Helt klart tänkvärt! Det är vi som skapar våra barns framtida relation till högtider och julen. Så det gäller ju att själv ha ett sunt förhållningsätt till dessa högtider för att också kunna ge våra barn detta. Håler också me dig om att det är de traditioner vi skapar nu i den “nya familjen” som är av värde.

  • http://profile.typepad.com/signeratkjellberg Fredric Kjellberg

    Det blev i alla fall julgodis gjort idag. Med blandat resultat men kanske är det en ny tradition i vår familj… :)