I denna ljuva ångesttid

Sommartid.

Midsommar.

Den stund på året när så många saker samtidigt når sin
kulmen och vi ska vara glada, tillgängliga och aktiva till en gräns som
nästan blir absurd.

Ingen annan tid på året innehåller så många måsten
och tillfällen för oss att få ångest och i det fördolda längta en gnutta
efter september och det lugn som kommer när sommar, semester och
sommarlov är över. Det går inte att komma undan i det underbara ljuset och att gömma sig inomhus när vädret visar sig från sin allra bästa sida framkallar bara en infarkt av ångest och dåligt samvete.

På några få sommarveckor ska vi hinna med alla de där
sakerna som bäst lämpar sig just för sommaren och istället för att
njuta av den fantastiska tid som det egentligen handlar om så blir det
lätt den där stressen istället. Stressen att hinna med allt. Stressen att ha det så trevligt som bara vi svenskar kan har när det är sommar i vårt land. Stressen över att kunna tala om för våra grannar och arbetskamrater hur enormt trevligt vi hela tiden har det.

För det är ju nu vi träffar och ser våra grannar. På hösten och vintern behöver vi nästan inte möta deras blickar och tala om hur fantastiskt vi tycker det är att det är ett pissigt väder från slutet på september till mitten av april varje år.

Sommaren och ljuset gör något gott med oss. Men vi är alldeles för dåliga på att ta tillvara detta utan att överdriva det hela på alla möjliga konstiga vis.

Låt oss istället kunna ta det lite manana och göra det vi verkligen vill i lite lagom doser. Skulle det innebära att sitta inomhus en solig sommardag så gör det ingenting heller. Även om du inte kan visa upp en fin solbränna för dina arbetskamrater på måndagen så kan du bara säga att du är rädd för cancer och använder solskyddskräm 40.

Min egen midsommarhelg har varit alldeles strålande, från torsdag till söndag kväll, med ett strålande fint väder och aktiviteter av varierande karaktär i alldeles lagom dos för att inte få ångest över vare sig det ena eller andra.

Allt detta toppades av en löprunda nu ikväll där mina vader för första gången, sedan jag återupptog mitt liv med någon form av motion, inte sa ifrån ett enda dugg.

Nu en veckas tufft jobb kvar innan fem veckors ledighet som banne mig ska gå i samma anda som den här midsommarhelgen!