De värsta småbarnsåren är över nu
Snubblade av en slump över annonsen på VG-region när min yngsta dotter Milla föddes för snart 3 år sedan.
Det är bara 3 år sedan som vi inväntade att hon skulle komma och att Nora skulle blir storasyster. Att inte Nora var större än vad hon då var, 2,5 år gammal, känns idag väldigt märkligt. Vi tyckte ju att hon var så stor redan då.
Förändringen med ytterligare ett barn var större än vad i alla fall jag hade räknat med mig. Mycket större. Jag skulle säga att det nog nästan tog 1,5 år innan saker och ting började få tillräckliga rutiner i vardagen igen efter det att Milla kom och stökade till det för oss.
Nu är hon snart 3 år och går ena stunden omkring och är ett eko av sin storasyster för att nästa stund reta gallfeber på samma syster. Det är en stabil tjej med en stor portion glimt i ögat och, har vi märkt, definitivt dags att inte lita på allt hon säger att hon har gjort eller ska göra.
Det är också nu vi märker vilken enorm skillnad det börjar bli här hemma med ett minsta barn på 3 år. Bara över sommaren har det skett en förändring där man helt plötsligt inte behöver vakta och övervaka varenda steg och rörelse så som man varit van vid ända sedan N föddes våren 2005.
Det är en ny tid helt enkelt.