Ett farväl för evigt i juletid

Lika mycket som att julen är en högtidsstund för de flesta av oss så är det oåterkalleligt också dagar som för vissa är det rakt motsatta.

Den tid på året när så mycket handlar om att vara tillsammans och ta vara på det som kanske annars inte riktigt ryms i vardagen så vill man inte att det istället ska vara dagar fyllda av en väntan på den sista vilan för någon som står en nära. Inte ens om det är något som man innerst inne vet är nära förestående så vill man att det ska ske just de här dagarna.

När det handlar om en pappa och en morfar som har betytt så mycket för en, och som varit sjuk en längre tid, så spelar det givetvis inte någon roll när det sker.

Det är med stor sorg och smärta i själen som ett barnbarn tar sig med flyg hem från sitt arbete i utlandet för att om möjligt hinna hem i tid innan det är slut för evigt för den morfar som hon i hela sitt liv har stått så nära och haft en alldeles speciell relation till.

Även om det in på något vis är med glädje som hon på julaftons förmiddag hinner hem i tid så är det säkert en lättnad att ändå ha lyckats göra det. Kanske lyckades hennes morfar mobilisera sina sista krafter för att en sista gång få hålla hennes hand i sin innan det var dags att gå vidare.

När han idag på morgonen till slut inte orkade längre så skedde det i alla fall med sitt älskade barnbarn hemma i Sverige. Om det spelade någon roll för honom vet väl kanske ingen, men att det spelade stor roll för hans barnbarn att ha hunnit hem är jag fullkomligt övertygad om.