Inget dagisbarn längre minsann

Hon har varit där i drygt 5 år vid det här laget, från det att hon knappt fyllt ett år, men idag var det sista dagen som dagisbarn för min äldsta dotter N. 

Efter 5 veckor sommarlov är det istället dags för fritids och sedan skolstart i förskoleklass den 23 augusti.

N på 6-årsdagen

Kan nå'n förstå hur tiden går? 

Nyss låg du här intill mitt bröst och lät din pappa ge dej tröst.

Men nu är du redan nitton år.

Jag minns dom stunder som vi haft
av sorg och glädje, gråt och skratt.
Jag minns det som det var igår
var gång jag kysste bort en tår.
Men nu är du alltså nitton år.

Vad fick du med dej ifrån mej?
Vad hann jag nå'nsin lära dej?
Kanhända det att jag älskar dej,
långt mer än jag nå'nsin älskat mej;
Också nu, när du är nitton år?

På det här viset skrev Björn Afzelius en gång i en sång, På egna vingar, till sin dotter.

Nu är inte min dotter nitton år. Hon har inte ens börjat skolan ännu. Men tiden går så fort och det är så lätt att missa att ta vara på allt. Jag känner att jag inte gör det tillräckligt bra alltid och det är något av allt som jag får mest dåligt samvete för. 

Inte minst att kanske vara tuffare mot N som är störst i förhållande till hur M kan glida igenom enklare och utan att jag inte alls är lika tuff mot henne. 

Men nu är hon i alla fall inget dagisbarn längre och hon slipper, enligt egen utsago, att dras med lillasyster hela dagarna på dagis. Jag tror nog att det oftast har varit ganska skönt att ha lillasyster med sig där, samtidigt som det säkert frestar på. Nu slipper hon det i ett par år innan det är dags även för M att göra entré i Bollebygdsskolan.

N sommaren 2008

Björn Afzelius fick inte uppleva mycket mer än att hans dotter kom till 20-årsåldern innan han gick bort i cancer. För mig är hans text en påminnelse om att jag måste bli bättre på att ta tillvara vardagssaker med både M och N. Det där som är så lätt att låta bli men som jag hade önskat att själv ha fått så mycket mer av som barn.