Jag är helt enkelt ingen Gebreselasie…

Sex löprundor under augusti med en långsam förbättring är sammanfattningen av månaden som tar slut idag.

Efter det stora haveriet i juli så vågade jag mig på att springa igen först den 11 augusti. Det var en runda där jag stannade varje gång det gjorde ont. Lugnt och fint.

Det gick okej och det har gått okej sedan också. Gårdagens 6 km var första tillfället utan någon känning i knät. Men det känns ändå trögt och inte i närheten av känslan fram till slutet på juni. Inget flyt alls och det krävs minst 3 dagar mellan gångerna för att det inte ska finnas sviter från föregående gång.

Det är bara att inse att det nog är längre sträckor snarare än snabba tider som jag får ha som mål ett bra tag framöver.

Överilade rundor alldeles för nära gränsen till det maximala gjorde att läget är som det nu ser ut. Korkat kan tyckas, men det är ju så roligt att springa snabbare hela tiden

Tveksamheten inför att ge mig i kast med Kretsloppet om knappt tre veckor är stor.