Livskvalitét istället för livskvantitet

Jakten på lyckan är nästan alltid konstant. Vad lycka egentligen är går inte att förutbestämma. Det är var och ens eget huvud som avgör när lyckan uppstår och perspektiv i livet förskjuter hela tiden vad som definieras som lycka i livet.

Men även om det är var och en som bestämmer sig för vad som är ens egen lycka så finns det några saker som är lycka även om i alla fall jag inte känner ruset varje dag jag råkar vara just där.

Att få vara frisk är en sådan sak. Tyvärr är det först när jag själv inte är det eller när någon i min omgivning drabbas som tankarna om vilken lycka det faktiskt är att vara frisk uppstår. Det behöver inte ens vara någon jag känner för att den känslan ska krypa sig på.

Ett i grunden lyckligt liv utan några större olyckor och med en fru och två underbara barn är min vardag. Vårt avbrott från vardagen i våras var alldeles fantastiskt på många sätt under tiden vi var iväg.

Återkomsten till vardagen har inte skett till samma vardag som vi hade innan resan. Det vore märkligt om inget hade förändrats. För mig finns det ett annat fokus där jag ser glädjen i vissa saker som jag inte alls hade känt så inför på ganska många år före resan. Det är en vardag med bättre balans än hur det såg ut innan.

Med säkerhet har all den gemensamma tid vi spenderade tillsammans under 12 veckor varit avgörande. Kanske bidrar det att barnen blir större och mer självständiga hela tiden. Det var inte mängden av upplevelser som var avgörande. Det var den enorma livskvalitén i det faktum att just vara tillsammans som både då och nu ger utdelning.

Att alldeles för sällan uppleva sin egen lycka och ofta inte upptäcka den förrän något tråkigt på ena eller andra sättet kommer i ens väg är kanske inte så konstigt egentligen. Jag tror att det är naturligt att det blir så när man mår bra och kanske är det istället bara ett bevis på vilket lyckligt liv man egentligen lever.