Alkoholen – ett tveeggat verktyg

Veckan bloggtema i Bloggvärldsbloggen är alkohol. Här följer mitt bidrag.

Alkoholen kan vara en social dörröppnare. Alkoholen kan på samma vis bli en social dörrstängare och bromskloss. Den kan vara ett dövande medel för människor som inte orkar med sin livssituation. Det handlar inte om att alkoholen är för de som är handikappade med social kompetens. Det finns otaliga exempel på människor med enorm social kompetens som alldeles oavsett denna har fallit för alkoholens negativa följder.Det finns även många exempel på sammanhang där man mer eller mindre inte accepteras utan att själv dricka alkohol.

För många av oss är alkoholen ett tveeggat instrument. Vi kan känna oss stabila med vårt eget drickande, men vi kommer aldrig ifrån det faktum att de individer som av någon anledning inte är stabila indirekt påverkar oss i våra liv.

Det kan vara en förälder som utsätter sina barn för en olidlig uppväxt. Det kan vara ett syskon som skrämmande mycket följer i fotspåren av sin supande förälder. Det är den alkoholskadade grannen eller jobbarkompisen som nästan varje dag tar bilen till sitt jobb med misstänkt för hög promillehalt eller kompisen som får för sig att ta bilen hem ifrån festen när spriten nog har gått ur kroppen. Det kan också vara en totalt okända människan som på grund av sin psykiska status, i kombination med alkoholen, på något vis påverkar våra liv och för det i en riktning som vi aldrig har en chans att själva påverka.

Att dricka alkohol öppnar upp våra sinnen och ger oss möjligheter att
säga och göra saker som de flesta av oss annars aldrig hade gjort i
nyktert tillstånd. De flesta av oss kan hantera det på ett helt okej
sätt. En del dricker inte alls, antingen för att de inte vill eller för
att de inte kan hantera det, och vissa dricker mycket mer än vad de
borde. 

Jag dricker inte alls i någon större omfattning längre. Att ha små barn är säkert en anledning till detta, men jag känner av olika anledningar inte heller samma behov av att dricka mer än något glas vin, några öl eller ett gott glas whisky. Självfallet festar jag till det betydligt mer än måttligt och hälsosamt även nu för tiden, men det kanske sker två gånger istället för 26 gånger på ett år som var fallet för 8-10 år sedan.

Jag vill inte att mina barn ska se mig berusad med ett fånleende mer än nödvändigt ofta. Jag vill inte att de ska sig mig komma hem snorfull en lördagseftermiddag eller tidig kväll. De ska inte heller tvingas avstår saker eller skämmas för att deras pappa har druckit för mycket alkohol och kanske gjort bort sig. Om det låter präktigt så är det inte det saken handlar om. Alkoholen ska inte vara något som göms undan och alltid dricks i sammanhang där de inte är närvarande. Det ska vara en del av ett naturligt vuxet beteende. Det ska inte smygsupas folköl eller Explorer i källaren eller i förrådet. Det ska serveras till middagen eller som en sällskapsdryck när så passar.

Mina barn kommer sannolikt, alldeles oavsett vad, att när de blir större, förhoppningsvis hyfsat vuxna, att dricka sig alldeles för fulla precis som deras mamma och pappa har gjort både tillsammans och var och en för sig.

Konsekvenserna av ett överdrivet drickande får följder för den
enskilda individen och för människor runt omkring denna person, men det
är bara den som super, och gör sig själv till alkoholist, som kan
normalisera drickandet eller sluta helt. Det finns nästan alltid behov
av stöd och hjälp av omgivningen för att en person ska få kicken ta sig
i kragen. Men det är bara individen själv som har avgörandet i sina
händer.

Den allra närmaste omgivningen, inte minst inom familjen, är oftast så gravt påverkade mentalt av den som missbrukar att de inte har kraften att göra det som borde ske.

Att ange sin egen far,mor, man eller hustru till polisen så att de åker dit i en alkoholkontroll en vacker morgon är inget som man bara gör som anhörig. Men någon med lite vidare perspektiv, och utan att tillhöra den innersta kretsen, borde göra detta och det är kanske exakt en sådan sak som kan få individen att tänka om.

För min far hade kanske ett sådant uppvaknande 20 år tidigare gjort att mycket hade sett annorlunda ut. Ingen vet, men frågan finns där och får aldrig något svar.