Hand i hand genom en sjukhuskorridor

Hand i hand med min dotter från ett väntrum, genom en korridor, till ett undersökningsrum på ett sjukhus. Det var inget allvarligt alls. Bara ren försiktighet efter tidigare sjukdom.

Just detta, att gå hand i hand genom en sjukhuskorridor och att sitta och vänta i ett väntrum, påminner mig om alla de gånger som jag själv som liten gjorde detta. Det var armbrott och andra orsaker som fram till 10-årsåldern gjorde mig till ett barn som tillbringade många dagar och nätter på sjukhus.

Varje gång jag kan minnas att detta skedde så var det med min pappa vid min sida som jag gick hand i hand genom korridorerna och satt i dessa karakteristiska väntrum i avvaktan på nån form av kontroll.

Jag kan faktiskt inte minnas att min mamma var med en enda gång.

Nog för att hon inte hade något körkort, och fortfarande inte har, men hon var hemmafru fram till slutet av 70-talet när jag närmade mig 10-årsåldern och borde rimligtvis ha varit med någon gång.

Men jag minns det inte.

Det enda jag minns är att det var min pappa som var med mig.

Visst var hon med och besökte mig vid något tillfälle när jag låg inlagd, men aldrig med mig hand i hand genom en korridor vid alla dessa kontroller och återbesök.

Är det minnet som sviker eller var det verkligen så och varför var det i så fall på det viset?

  • Pia

    Tragiskt kan jag känna,men jag känner igen mig,om det nu kan ge någon tröst??Jag kan liksom inte prata om det med min mamma pga av hennes bortgång, för en lång tid tillbaks…men efter som du känner detta så tycker jag verkligen att du ska prata med din Mamma… innan det är försent.Det var alltid min Pappa som var vaken med mig om natten,när jag hade jätte ont i öronen.Och det var Pappa som var med mig, på sjukhuset när jag hade öroninflammationer, som jag hade nästan jämt:( Men kanske av förklariga skäl, så hade ju inte min Mamma heller körkort……??? men vist kan man börja att fundera….Men sedan är det en väldigt stor skillnad på “oss” som föräldrar nu och då…nu kramas det och vi gullar med våra barn men så var det inte förr???? ja inte för mig iallafall,så gjordes det inte så:( ja du är ju född senare än jag, men föräldrar rollen har ändrats mkt under tidens gång,ska du veta:)Hoppas detta kan ge dig en tanke????

  • Göran

    Jag får bara en liten snabb tanke.
    Det fanns väl 2 små bröder som kanske
    också behövde mamma ?
    Kanske en möjlig orsak.
    Hälsningar Morbror Göran

  • http://profile.typepad.com/signeratkjellberg Fredric Kjellberg

    Det finns två bröder som då var små och säkert var det en anledning till att det var så. Sedan kan man glömma bort hur det var. Ändå är det så mitt minne säger och det är även där, i mitt minne, jag kommer ihåg ett mycket större engagemang för mina bröder när de var i liknande situationer och miljöer. Men jag kanske har en skev och felaktig bild om det också.