Hand i hand genom en sjukhuskorridor

Hand i hand med min dotter från ett väntrum, genom en korridor, till ett undersökningsrum på ett sjukhus. Det var inget allvarligt alls. Bara ren försiktighet efter tidigare sjukdom.

Just detta, att gå hand i hand genom en sjukhuskorridor och att sitta och vänta i ett väntrum, påminner mig om alla de gånger som jag själv som liten gjorde detta. Det var armbrott och andra orsaker som fram till 10-årsåldern gjorde mig till ett barn som tillbringade många dagar och nätter på sjukhus.

Varje gång jag kan minnas att detta skedde så var det med min pappa vid min sida som jag gick hand i hand genom korridorerna och satt i dessa karakteristiska väntrum i avvaktan på nån form av kontroll.

Jag kan faktiskt inte minnas att min mamma var med en enda gång.

Nog för att hon inte hade något körkort, och fortfarande inte har, men hon var hemmafru fram till slutet av 70-talet när jag närmade mig 10-årsåldern och borde rimligtvis ha varit med någon gång.

Men jag minns det inte.

Det enda jag minns är att det var min pappa som var med mig.

Visst var hon med och besökte mig vid något tillfälle när jag låg inlagd, men aldrig med mig hand i hand genom en korridor vid alla dessa kontroller och återbesök.

Är det minnet som sviker eller var det verkligen så och varför var det i så fall på det viset?