Semestervisionen om skön träning floppade kapitalt

Det går verkligen i vågor med tvära kast det här med träningen för mig. 

April innebar en flygande start. Halva maj spökade en häl och i juni gick allt strålande igen. Ända in i juli faktiskt, men nånstans där blev jag väl övermodig igen och utmanade min kropp mer än vad jag borde ha gjort.

Det där med att ta det lite lugnt och inte ligga för nära max mer eller mindre varje runda tog ut sin rätt efter 3 rundor på 5 dagar i inledningen av juli. Det gick bra även om jag kände att mitt knä inte var helt med på noterna.

När jag var ute den 9 juli så var det en kämpainsats där inget kändes bra. Knät fortsatte att kännas och jag gjorde ett uppehåll på elva dagar innan jag bestämde mig för att test igen. Då hade känningen i knät flyttat sig från utsidan till insidan och rundan den 20 juli gick men inte mycket mer. Det var hela tiden med ett tryck i knät, särskilt nerför, och när jag kom hem och slappnade av var det inte alls muntert.

Morgonen efter gjorde det så djävulskt ont att jag inte kunde gå. Kryckor var enda sättet att ta mig upp för trappan.

Lite värktabletter gjorde det något bättre och ett besök hos sjukgymnast dagen efter lugnade mig ändå. Det handlade om ett inflammerat muskelfäste som det "bara" handlade om att vänta ut. En kur av tabletter inflamationshämmande gel skulle underlätta och successivt har det blivit bättre även om det fortfarande inte är helt borta.

Allt som allt så har alltså den månad, min semestermånad, när jag hade tänkt mig att sticka ut före frukost på sköna rundor och ta en del längre sträckor när andan föll på, helt och hållet blivit en flopp.

Inledningen på augusti kommer inte heller att bli aktiv i löparskorna. Jag ska istället börja med att sätta mig på träningscykeln och sedan successivt komma igång igen så att jag, förhoppningsvis, kan komma tillbaka till vad som krävs för Kretsloppet i september.