Efter döden ska jag finnas kvar i digital form

Även om inte jag, av naturliga orsaker, kommer att
uppdatera mina bloggar och andra tillhåll på internet den dagen som jag
är död så sak dessa olika ställen finnas kvar öppna för den som så
önskar att faktiskt se vem jag var.

Jag ser det bland annat som en del i den framtida släktforskningen
och att mina barn och barnbarn faktiskt ska kunna gå tillbaka och läsa
om mina personliga åsikter eller det allmänna tyckandet jag ägnar
mycket av min fritid åt.

Givetvis hoppas jag att det dröjer en lång, lång tid innan det är dags för någon att ens fundera över vad som ska ske med min samhällsblogg, min personliga blogg, mitt twitterkonto, min Facebook och alla andra digitala konton
som redan finns och som kommer att ha hunnit byta skepnad oändligt
många gånger innan den dagen kommer. Men den dagen ska det vara
solklart att de ska vara kvar.

Av mig kommer det att finnas digital fotspår från
slutet av 90-talet, då jag var knappa 30, till den dag det slutar. För
alla, eller för väldigt många, som är födda sedan dess så kommer i
princip hela deras liv att finnas dokumenterat i mindre eller större
portioner.

Andra bloggar: Bloggvärldsbloggen, Mina moderata karameller, Sjumilakliv