Det här är till dig, D…
Det finns saker i livet som är besvärliga och jobbiga. Vi drabbas alla av mer eller mindre stökiga varianter som ställer livet på ända en liten stund eller för en lång, lång tid. Vissa tvingas kämpa med många långa stunder, dagar, månader och år, när mycket är dystert och det påverkar möjligheterna att leva ett "normalt" liv i förhållande till den omgivning som känner en på ett annat sätt eller som tycker att det borde kunna vara på ett annat vis.
Det är lätt att tänka "skärp dig nu och försök vara som förr" eller "varför bryter du inte upp ur den situation som aldrig kommer att fungera". Så har jag orättvist tänkt om D, och det som har hänt, många gånger genom åren. Det finns säkert saker som jag har haft en korrekt uppfattning om, men i det stora hela har jag haft så mycket fel och varit alldeles för kategorisk och tänkt egoistiskt istället för på D och det som har hänt.
Nu ser jag detta så tydligt och jag blir imponerad av vad D har lyckats att klara av tillsammans med A. Jag tror att vi har envisheten gemensamt och jag ser nu att din
envishet har varit fullkomligt legitim och ingenting som jag eller någon annan borde har ifrågasatt, snarare stöttat mer.
Det har funnits många tillfällen, för inte speciellt länge sedan, när jag har trott att det alltid skulle vara en krampaktig relation mellan oss, men så känns det inte längre. Jag känner att jag har fått tillbaka D i mitt liv för första gången på riktigt allvar på många, många år och det känns fantastiskt bra.
Skål för många trevliga stunder framöver utan krampaktighet och bevakande inställning som har legat i luften under så många år.