Det finns saker i livet som man kan se som brytpunkter i livet. En av dessa i mitt liv inträffade i början  av 80-talet.

Det var fotbolls-VM i Spanien och den svenska sommaren 1982 var fullkomligt fantastisk. Det var året då jag fyllde 12 år. Några dagar före den 7 juli, dagen då jag fyllde, åkte jag iväg hemifrån för att tillbringa ett par veckor hos min bror Stefan och hans sambo Pia.

För mig var det då den första semestern hemifrån så långt i mitt liv. Det var en möjlighet till lugn och ro och trygghet på ett vis som jag inte kunde få hemma. Det var en chans att hitta rätt och finna drömmar i livet och kanske inse att det inte var så omöjligt som jag kanske kunde få för mig när de flesta drömmar antingen såg ouppnåelig ut eller på något vis krossades.

Det kändes som en hel sommar men det var ett par veckor av sol i Stefans hemmasnickrade solsängar. Det var minigolf och Liseberg och båtturer på Öresjön innan Hulken visades på TV och jag vågade knappt inte att titta.

Superstars med bland annat Ingemar Stenmark tävlade i Scandinavium och sedan var det Superstars hemma i trädgården.

Björn Borg var min stora idol och jag brukade stå hemma på asfalten och träna med mig själv med en sån där grej som hade tennisbollen fastsatt i ett långt gummiband. Mitt gröngulvita pannband var med även de här sommarveckorna.

Fotbolls-VM och semifinal mellan Polen och Italien när en duva spatserade in i köket och sket på golvet. Vi spelade Yatzy och jag var en usel förlorare. 

Kiosken vid campingen sålde min favorit X 15 för 2 kronor och årets nyhet var Laktritspuck för 2,75.

Vid sidan om allt det glassiga (!) som jag kommer ihåg så var det främst sommaren när jag fick chansen till ett utrymme och relationer i mitt liv som jag sedan dess håller mycket nära mig i minnet både från då och i mitt liv idag.

Sommaren -82 följdes av några liknande veckor sommaren därpå och otaliga kortare och längre besök under alla år till det som blev något av mitt andningshål i livet något som jag är obeskrivligt tacksam över.

Sommaren 1982 var i många bemärkelser den bästa sommaren i det liv jag visste då.

Sommaren 1992,  i exakt samma vecka som tio år tidigare, träffade jag min första riktiga flickvän. Det var då en mycket bra sommar som inte fick en lika bra fortsättning.

Sommaren 2002 träffade jag min fru och den sommaren var alldeles lysande efter några år i lätt desperation över att snart vara för gammal för både det ena och det andra.

Vad sommaren 2012 ska föra med sig för någonting fantastiskt för att kunna leva upp till sina företrädare med en tvåa på slutet återstår att se. Det kanske är det året vi ger oss ut på den där långresan som vi har pratat om. Australien och Nya Zeeland eller USA igen.

Mina första riktiga musikidoler som jag kan minnas var Gyllene Tider. Visst fans det andra artister och låtar före dom som jag tyckte var bra, men just deras första skiva var något jag fastnade rejält för.

Jag hade inte skivan själv, LP:n som det handlade om då, utan jag var beroende av att antingen spela in deras låtar från radion på kassettband eller helt enkelt be någon som hade den åtråvärda skivan att göra det åt mig. Några som hade denna skiva var "Majsa kicker", mitt eget namn från barndomen på de fyra tjejer som bodde grannar med oss. Ett hus emellan, men likaväl grannar.

Majsa kicker var inget annat än Majs flickor givetvis och där fanns albumet Gyllene Tider med Gyllene Tider att lyssna på och få hjälp med att få inspelat på ett C60-band.

När jag nu, nästan 30 år senare lyssnar på Gyllene Tider så är det just detta första album tillsammans med det andra Moderna Tider som är de jag tycker är bra. När jag fick det hett eftertraktade albumet Puls, på kassettband, på min 12-årsdag så var det faktiskt något av en besvikelse

Det finns bra låtar även på Puls och Heartland Café, men inte på samma vis. Och det som sedan rönte så stor kommersiell framgång på 1990- och 2000-talet håller inte alls på samma vis för mig.

Hos Majsa kicker fanns även min första stora kärlek Marita. Henne var jag kär i när jag var 5 år och för henne kunde jag springa hem och ta på mig min jeansjacka bara för att vara fin. Att hon var mycket äldre än mig, tio år tror jag, spelade ingen roll då. 

När hon sedan träffade sin kille och blivande man och köpte huset som ligger mittemot mitt barndomshem så hade min kärlek till henne tagit slut för ett bra tag sedan.

Istället hade 70-tal blivit 80-tal och jag diggade till Billy, Chrissie, Flikcorna på TV2 och alla dom andra Gyllene Tider-låtarna som var så bra då och som fortfarande håller. Kanske av nostalgi men jag tror inte det.

För övrigt anser jag att Sommartider är en av de sämsta låtarna som Gyllene Tider någonsin har gjort.