1 år som sjukskriven

För 1 år sedan arbetade jag min sista hela arbetsdag och både jag och familjen i övrigt förberedde oss på min första vecka med cellgifter. En dryg vecka senare hände det som ingen kunde förbereda sig på varken i det akuta läget när jag hamnade på Sahlgrenska med blodförgiftning, lunginflammation och stroke eller vad som sedan skulle ske med fortsatt vård och rehabilitering. Det är min största kris i livet och familjens överlägset största kris som har påverkat alla och allt så som vi kände till det för ett år sedan. Det är många saker som är vardag idag som jag inte ens hade hört talas om om får 1 år sedan. Axelartros, viloartros, fixbräda (har inget med knark att göra). Vägen tillbaka är mycket längre än vad jag trodde och det är verkligen en kamp på många sätt och jag är inte alls så jävla duktig hela tiden. Det går upp och ner på alla sätt och det påverkar alla. Att vara den kämpe som så många så ofta kallar mig stämmer långt ifrån alltid. Det enda positiva under det här året är att cancercellerna utrederades helt. Det är bara en tillfällig höjning i somras dom har oroat. Senaste provtagningen och röntgen var bra. Sedan var det också skönt att patatientförsäkringen bekräftade att det fanns brister i att komma fram till att det var en stroke jag fick. Det förändrar ju ingenting nu mrn är ändå skönt även om jag också fortfarande blir arg över vilka konsekvenser det har lett till för mig. Under veckan har jag också fått veta att jag ska få ytterligare en period med dagrehab på SÄS. Hela februari är det tänkt att detta ska ske. Fyra veckor med fullt fokus på träning. Jag har aldrig varit någon stor vän av julen men i år känns den viktig för mig efter att ha tillbringat jul och nyår förra året på sjukhus. Flyttade från Sahlgrenska till Borås på julafton och var var där till 24 februari. I år har h jag inte bokat någon sängplats varken på Sahlgrenska eller SÄS i Borås. 1 år som sjukskriven och det är många månader kvar innan jag skulle kunna jobba 100% igen.