En pappas syn på sin sons tur i livet

"Vilken tur du har haft i ditt liv"

Så sa hans far till honom på ett glasklart sätt som för vem som helst utomstående inte skulle kunna tolkas på något annat vis än en grymt elak kommentar till en son som på egen hand rest sig ur askan och visat att han visst duger.

Han visade det i första hand för sig själv och sekundärt var att andra också skulle se det som han själv kände var en triumf och början på ett självständigt liv.

Bakom den till synes glasklara och rent elaka kommentaren från hans far doldes ett eget misslyckande där egna felval och egen oförmåga att reda ut tilltrasslade och söndertrasade, i grunden fantastiska förutsättningar i livet, och istället få se sig frånsprungen och degraderad till en i egna ögon misslyckad person som inte hade förmåga att ta tillvara de utsträckta händer som fanns.

I andras ögon fanns en betydligt mer nyanserad bild av det hela, av en man som var hjälpsam och händig, men där den röda tråden hos merparten av alla dessa var att det just var tragiskt att inte lyckas ta vara på den kunskap och de fantastiska förutsättningar att lyckas på samma vis som de han blivit passerad av.

Samtidigt fanns det också hos många av dessa, i och omkring honom ett ansvar och en kollektiv skuld till att borga för en miljö där detta självsvåldiga liv var mer av en norm än vad det någonsin borde få vara i någon enda byhåla i Sverige varken då eller nu. Det var ett sätt att leva på som satte djupa spår i betydligt fler familjer än vad någon skulle vilja erkänna.

Att ha haft tur i livet kan tolkas på många sätt och hans far gjorde det genom att se det i ett snävt perspektiv just då, just där när det hände. Med en något vidare syn på det hela, och utan att förtiga sin egen del av att hans son hade fått lära sig att klara sig väldigt mycket på egen hand, så borde ord som tur inte ens kommer över hans läppar. Det borde vara glädje och tacksamhet över att det trots allt hade gått bra för hans son. Istället handlade den spontana reflektionen, med grund i sitt eget misslyckande, om just denna märkliga syn på tur.

Med tiden kom han till insikt och kunde på ett bättre sätt uttrycka för sin son att han var stolt över vad han hade lyckats uppnå. Inte genom direkta ord, men ändå. Hans far var faktiskt även bekymrad över den tid när sonen bröts upp och loss ur ett förhållande som säkerligen hans far trodde var bättre för honom än vad som var verkligheten. Det hade istället varit några år som hade kunnat få det hans far en gång ansåg vara en tursam spiral att gå hejdlöst ner i källaren.

Så blev det inte för sonen. Till detta fanns det både tillräckligt stöd och tillräcklig egen förmåga hos sonen för att kunna reda upp.

Detta fick dock inte hans far uppleva. Istället tog det hårda livet och hans eget söndertrasade liv till slut ut sin rätt.

Tur kan säkert vara en liten del av en människas liv, men turen är aldrig något som bygger ett gott liv och tillräcklig stabilitet och långsiktighet. Till detta krävs det betydligt mer än så.

Om detta visste säkert hans far väldigt mycket, men hans förmåga att uttrycka och förstå detta i det skede som en gång var gjorde att han istället bara såg det som ren och skär tur.

Det som var turen i detta, den gången det begav sig, var att sonen vägrade tro på att det handlade om just tur.