Minnet av en systembolagspåse

Även fast att jag vet att det inte är samma plastpåse eller något som egentligen borde få mig att idag associera en plastpåse med en omedelbar reflex av olust i magen, så är det exakt det som sker.

Det har passerat många olika utseenden på dessa genom åren, sedan det 70- och 80-tal som får mig att reagera, men jag gör det ändå nästan varje gång jag ser någon komma med en plastpåse från Systembolaget i handen, på väg till jobbet eller var som helst egentligen. Den behöver inte ens innehålla alkohol i något slag, den kan innehålla en matlåda eller några mackor, men jag reagerar på samma vis ändå.

Jag inser självklart att det är jag som är lite skadad och att det för de allra flesta inte finns någon koppling av det slag som jag gör till en påse från Systembolaget och att ingen heller ens ska behöva tänka tanken att det är mer märkligt med en behändig systembolagspåse istället för en stor ICA-påse. Men nu är det på detta vis landet ligger för mig.

Mina tankar kopplar sig direkt vidare från påsen till min barndom och en rad minnesbilder där påsen och dess innehåll, vanligtvis Explorer, är delaktiga. 

Dom kunde finnas undangömda precis var som helst i huset. Ja, i källaren, garaget och andra skrymslen. Aldrig på det våningsplan där vi bodde. Där varken dracks det sprit, fanns några flaskor och allra minst någon påse. Det var källaren som gällde för den typen av min pappas aktivitet. Påsarna fanns under arbetsbänken, i lådor, bland veden i pannrummet och var man än kan tänkta sig.

Oftast var det påsar med tomma flaskor, 37 eller 75 cl, men ibland kunde det vara en färsk ranson med ett par 75:or avsedda för den dagen och dagen efter. Påsar innehållande nyinköp kunde man säkrast hitta i bilen, "undangömt" under förarsätet eller under mattan i bagageutrymmet.

Ett annat minne kopplat till detta är hur kvittot från Systembolaget såg ut på den tiden. Ett kvitto innehållande ett "normalt" inköp blev oftast nästan helt fyrkantigt med en text och siffror i blått bläck från bläckbandet. Jag har något svagt minne av att en 37:a kunde kosta strax under 50 kr och en 75:a en bit under 100 kr på den tiden i slutet av 70-talet.

Vid ett antal tillfällen var det givetvis nödvändigt att göra sig av med alla dessa tomma flaskor och ölburkar som inte kunde ha sin slutförvaring i källaren i all evighet. Att samla ihop dessa och sedan panta allt ihop, spritflaskorna på systemet och burkarna i mataffären hemma, var något som oftast, nästan alltid, skedde när pappa inte var hemma. pengarna från detta vet jag att vi delade upp mellan oss när vi blev större.

Det märkliga är att det aldrig var någon, i alla fall ingen som på något vis avslöjade det, som ens höjde på ögonbrynen över att några killar i 10-12-årsåldern kom till affären med svarta sopsäckar fulla av ölburkar att panta. Ingen visade något.

Att åka till Systembolaget och panta, på den tiden det fortfarande gick, skedde vid några tillfällen när jag hade körkort och min lillebror följde med. Det var då en mer pinsam historia att hantera även om vi fick pengar att själva köpa öl för…

I vilket fall som helst är det märkligt hur en plastpåse från en butik, med annat motiv och färg, så tydligt kan skapa en association till något som detta som är en del av historien på 70- och 80-talet.

För dom flesta andra har samma påse varit en mycket mer naturlig del av vardagen där den har kommit hem, ställts på bänken i köket, tömts på sitt innehåll som sedan har placerats i ett skåp eller liknande innan det har druckits på ett betydligt mer civilicerat sätt än i en källare i smyg med ett jävla liv som den konstanta följden.