Jag längtar tillbaka till det jag själv inte upplevt

I en lördagskrönika, någon gång i juni, om Las Vegas skrev Per Bjurman något som låter så självklart, som om det har sagts tidigare, och som sättet fingret exakt på något som jag själv känner men inte har lyckats formulera på detta enkla vis:

Jag längtar inte tillbaka till min egen ungdom. Jag längtar tillbaka till det jag själv inte upplevt.

Bjurman längtar tillbaka till Vegas när Sands låg där The Venetian nu breder ut sig och man klädde upp sig istället för att som nu gå omkring i shorts och glo.

Jag skulle också velat uppleva detta och en rad andra saker som skedde före det att jag själv var medveten om världen omkring mig men även sådant som har hänt under min livstid men som inte varit möjligt att uppleva live eller kanske komma ihåg. 

Det handlar inte om att vara med och förändra något eller skriva om historien. Det handlar om att har varit på plats när historien skrevs så som vi känner den och se om den bilden stämmer.

Det mesta handlar om vår 1900-talshistoria och påfallande mycket har med USA att göra. Kanske inte så konstigt egentligen om man ser till hur det århundradet såg ut. 

Jag skulle vilja vara med på The Cavern i Liverpool när Beatles där gjorde ett otal spelningar innan de blev kända. Att gå en trappa ner och stå där och se John, Paul och George, tillsammans med de tidiga medlemmarna Stuart och Pete, spela sig fram till genombrottet 1962.

En annan given plats i Stockholms konserthus 22 november 1975 helt självklar. Det är denna kväll Bruce Springsteen för första gången spelar utanför USA:s gränser. Mats Olsson beskrev det med orden "Var det Gud vi såg? Nej, en kille från New Jersey".

På samma vis skulle jag velat varit med och hoppat sönder Nya Ullevi i Göteborg tio år senare när samma Bruce rockade fullkomligt galet i två kvällar. Då som den världsstjärna han fortfarande är.

Jag skulle ha velat vara i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan sent fredagen den 28 februari 1986 för att med egna ögon se vad som skedde när vår statsminister blev nedskjuten på öppen gata. 

Yankee Stadium i New York 26 juni 1959. Ingemar Johansson slår ner Floyd Patterson och blir världsmästare i tungviktsboxning.

Piccadilly Circus i London på Fredsdagen den 7 maj 1945 och få delta i firandet efter vinsten i ett krig som förändrade världen men som hade kunnat slutat betydligt mer olyckligt.

Manhattan i New York den elfte september för snart tio år sedan är en annan tid och plats som på en enda dag förändrade historien och vad vi sedan dess har tvingats se förändras omkring oss. Ingen glädjedag, men en dag som för alltid är inskriven i historieböckerna och i mitt minne.

Jag skulle också ha velat kunna vandra omkring på samma Manhattan i olika tidsepoker och kunna uppleva olika skeenden på denna fascinerande plats.

Tänk att få ha varit med på en av alla fartyg som tog svenska utvandrare över Atlanten till USA och möta Frihetsgudinnan innan man steg iland på Ellis Island med enorma drömmar om en ljus framtid. Eller att ha varit en av de som var med på Titanic och som överlevde den mytomspunna förlisningen.

En person i vår tid som på alla tänkbara sätt personifierar vad det innebär att lida för sin sak utan att när tillfälle ges hämnas sina motståndare är Nelson Mandela. Att se honom, rak i ryggen efter 26 år i fängelse, gå ut i frihet och sedan fullfölja vad han har gjort gör honom till en av historiens största. Där utanför fängelset skulle jag ha velat vara den 11 februari 1990.

Några månader tidigare föll Berlinburen, symbolen för förtryck i Europa under min uppväxt, och östeuropa kunde på allvar börja andas frihet igen. En hjälpande hand i demonteringen av denna symbol skulle jag gärna bidragit till. 

På ämnet frihetskamp så skulle jag ha velat suttit på en buss i Montgomery, Alabama, den 1 december 1955 för att se Rosa Parks slå näven i bordet och vägra flytta sig från sin plats på bussen när en vit man, enligt de regler som gällde, skulle ha den platsen istället för henne.

Det amerikanska inbördeskriget innehåller så många delar som varit avgörande för vår tid och att plocka ut något specifikt där är svårt att peka ut.

På det mer personliga planet skulle jag ha velat ha betydligt fler minnen kvar från min tidiga barndom och åren fram till det att jag var 6-7 år gammal för att förstå varför saker har blivit som det nu är.

Jag skulle också ha velat varit där decenniet innan jag föddes för att på så vis även där första varför det ena ledde till det andra och var skiljevägarna och valen egentligen fanns till den framtid som blev grunden till min barndom.

Egentligen handlar det kanske inte om att jag skulle ha velat vara där just då utan snarare om att kunna ta min DeLorean likt Marty McFly i Back to the future resa tillbaka i tiden till exakt den tidpunkt som man har missat att uppleva för att sedan kunna smyga tillbaka till verkligheten igen med ett leende på läpparna.

Kanske skulle detta ge en större förståelse för samtiden och förmågan att leva i nuet fullt ut där man befinner sig.

Kanske skulle man bli alldeles galen av att veta vad som egentligen hände och hur det istället hade kunnat vara nu.

Men erkänn att tanken är kittlande!

 

Andra bloggar om , , , , , ,, , , , , , , , , , , , , , ,