Vägen hem – bildversionen

Vad kan man göra på vägen hem ifrån jobbet egentligen?

Ja, man kan till exempel med bilder dokumentera vad som passeras på vägen från Järntorget till centralen, vidare med tåget till Bollebygd, hämtning på skolan och på dagis innan vi är hemma.

image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com
image from www.flickr.com 

Termins-start med nya rutiner och andra förutsättningar

Semestern är över för den här gången. 

Jag räknade ut igår att det faktiskt var min 24:e sommarsemester sedan jag började arbeta efter skolan.

När semestern är över så innebär det också att barnens sommarlov är slut. Ett går tillbaka till dagis, och är helt plötsligt nästan störst där, samtidigt som att det är första gången som hon inte är där med sin storasyster.

För den stora tjejen är det istället så att hon nu är minst helt plötsligt. Att börja förskoleklass, med några veckor uppvärmning på fritids, är en helt annan sak än det hon har varit van vid i fem års tid sedan hon började på dagis. En hel skola med barn ända upp till högstadiet dit hon nu alltså ska gå varenda skoldag i tio års tid fram till att hon är 16 år!

Jag är helt övertygad om att hon kommer att klara det hur bra som helst. Själva kunskapsbiten som sådan är jag inte det minsta orolig över att hon ska fixa med bravur och den andra biten, med alla nya kompisar och ett betydligt tuffare klimat än på dagis, tror jag också att hon med sin smartness och den grund hon har med sig, från de senaste åren på Ekdalens förskola, kommer att fixa. På något vis är det dags för henne att, utan att på något vis blir stor för fort, ta ett steg bort ifrån en del av dagisbeteendet.

Med lillasyster är det kanske snarare så att hon, stor som hon nu kommer att tycka att hon är, kan bli lite för kaxig.

Bara det att hon cyklar utan stödhjul har satt vissa spår. Ett exempel på detta med att känna sig stor är när hon för någon vecka sedan inte fick leka med sin syster, som hade en kompis hemma, och var ledsen över detta.

När hon fick förslaget att istället gå ut och leka med två tjejer som går på samma dagis som henne utbrast hon istället i att "Jag vill inte leka med någon som har stödhjul på cykeln!"

Nu får hon nog bita i det sura äpplet och leka även med dom som fortfarande har stödhjul på sin cykel. Det blir liksom lite besvärligt i livet annars om det är kriterier likt denna som ska avgöra vem som duger…

När nu den första arbetsdagen är avklarad så vet man ju, baserad på den där erfarenheten från 24 tidigare tillfällen, att det ganska snart blir vardag även av detta. Och snart är det ju dags för semester igen…

Gunnebo Slott

Min sista semestervecka spenderas ensam med barnen. Frun började jobba idag igen.

Efter att jag hade klarat av några jobbmåsten på morgonen så bestämde jag och barnen att vi skulle åka till Gunnebo Slott och Trädgårdar och se hur det ser ut där.

P8010874
P8010874
P8010874
P8010874
P8010874

Har ni inte varit där är det väl värt ett besök och inte minst om ni är mer trädgårdsintresserade än vad jag är numera.

Efter några timmar där så drog vi till Allum i Partille för att balansera upp dagen en aning. 

Semestervisionen om skön träning floppade kapitalt

Det går verkligen i vågor med tvära kast det här med träningen för mig. 

April innebar en flygande start. Halva maj spökade en häl och i juni gick allt strålande igen. Ända in i juli faktiskt, men nånstans där blev jag väl övermodig igen och utmanade min kropp mer än vad jag borde ha gjort.

Det där med att ta det lite lugnt och inte ligga för nära max mer eller mindre varje runda tog ut sin rätt efter 3 rundor på 5 dagar i inledningen av juli. Det gick bra även om jag kände att mitt knä inte var helt med på noterna.

När jag var ute den 9 juli så var det en kämpainsats där inget kändes bra. Knät fortsatte att kännas och jag gjorde ett uppehåll på elva dagar innan jag bestämde mig för att test igen. Då hade känningen i knät flyttat sig från utsidan till insidan och rundan den 20 juli gick men inte mycket mer. Det var hela tiden med ett tryck i knät, särskilt nerför, och när jag kom hem och slappnade av var det inte alls muntert.

Morgonen efter gjorde det så djävulskt ont att jag inte kunde gå. Kryckor var enda sättet att ta mig upp för trappan.

Lite värktabletter gjorde det något bättre och ett besök hos sjukgymnast dagen efter lugnade mig ändå. Det handlade om ett inflammerat muskelfäste som det "bara" handlade om att vänta ut. En kur av tabletter inflamationshämmande gel skulle underlätta och successivt har det blivit bättre även om det fortfarande inte är helt borta.

Allt som allt så har alltså den månad, min semestermånad, när jag hade tänkt mig att sticka ut före frukost på sköna rundor och ta en del längre sträckor när andan föll på, helt och hållet blivit en flopp.

Inledningen på augusti kommer inte heller att bli aktiv i löparskorna. Jag ska istället börja med att sätta mig på träningscykeln och sedan successivt komma igång igen så att jag, förhoppningsvis, kan komma tillbaka till vad som krävs för Kretsloppet i september.

Kolmården Wildlife Park

Tre dagar i den här veckan har ägnats åt en minisemester tillsammans med vänner till Kolmårdens djurpark

Vi bodde i campingstugor på First Camp Kolmården och vädret var med oss i princip hela tiden. Ett ösregn precis i slutet på djurparksbesöket, ett ösregn när jag skulle grilla på campingen och ytterligare ett ösregn när vi skulle stanna i Vadstena på vägen hem.

 

Den absoluta höjdaren, i dubbel bemärkelse, var den nya linbanan som man har byggt och som ersätter den safaritur som tidigare kunde göras med bil bland djuren. Nu är det istället en färd på knappt en halvtimme med överblick över djur och natur.

Något som också är positivt, även om det kan tyckas dyrt initialt, är enhetspriset för att gå in och där sedan alla attraktioner ingår i priset istället för att hålla på och lösa inträde till olika delar. 

Sammantaget en mycket trevlig tripp på några dagar.

 

Mina fotografier på Flickr

En del av mina semesterambitioner innehåller att strukturera upp en del av min nätnärvo lite annorlunda och förhoppningsvis tydligare (i alla fall för mig själv).

I detta ingår bland annat att samla ihop alla fotografier av olika slag som jag tar med min iPhone eller med den nya digitalkameran Olympus E-PL1. 

Detta sker på mitt Flickr-konto som jag länge har haft men inte riktigt sett till att använda så som nu är meningen.

Det är bilder av olika slag och kvalité och jag kommer även att fylla på med en del äldre bilder ur mina arkiv. Ingen ambition att vara en fantastisk fotograf utan mer för att dokumentera.

image from www.flickr.com

Min Flickr-sida hittar ni här och det går alldeles utmärkt att kommentera bilderna!

Träningshaveri

Nu är det dags för en portion gnäll och självömkan.

Min träning som har flutit på så bra har fått ett minst sagt abrupt uppehåll. Efter några intensiva dagar i månadsskiftet juni/juli, när jag sprang 3 gånger på 5 dagar, så fick jag ont i höger knä. Jag var även ute 9 juli på en runda som var vidrig.

Sedan har jag låtit bli för att mitt knä ska bli bra. Det onda har flyttat sig från utsidan till insidan och i morse kändes det helt okej. Men känslan var inte rättvisande och en runda på 4,5 km var inte heller den här gången rolig någonstans.

Knät kändes hyfsat så länge det inte var nedförslutning och rundan var ännu en gång en kämpainsats. För sluta springa och gå hem är ju dumt…

Jag sprang hela vägen och när jag sedan väl kom hem så har smärtan mitt under knät varit djävulsk och just nu känns ett långvarigt uppehåll som helt omöjligt att undvika.

Jag inser ju vad det beror på. Det är fortfarande så att jag borde ta det lugnare och inte, nästan varje gång, springa mer eller mindre maximalt av vad jag klarar av. Kroppen klarar inte det och den här gången är det knät som stoppar allt.

Så just nu känns min plan av träning som ett enda stort haveri. Tankarna innan semestern om att ta såna där sköna morgonlöpningar innan frukost och även ge sig ut på längre distanser känns idag mycket avlägsna.