Formen är nere på noll igen

För en månad sedan tyckte jag mig konditionsmässigt vara i bättre form än på många år. Kanske bättre än någonsin faktiskt.

Jag hade då kunnat springa utan problem med några skador, eller ens känningar av något, sedan i slutet av oktober/början av november förra året. Det tog från våren 2010 till sen höst 2011 innan jag lyckats anpassa knän och fötter till löpning igen.

En vinter och en vår med kontinuitet hade gjort att jag planerade för nästa fas där variationen i löpträningen skulle kombineras med lite cykling och en del styrka. Målet att springa milen under 50 minuter i slutet av juni kändes som en enkel match jag skulle klara med marginal.

Men hela den känsla och tillförsikt inför sommaren har sedan 20 maj förbytts i snart en hel månad utan någon träning alls. Först var det en häftig febertopp som ganska snabbt försvann och jag kände mig bättre igen. Tre sjukdagar hemma innan jag jobbade en fredag. På söndagen feber igen. Läkarbesök på måndagen. Nytt läkarbesök på onsdagen med medicinering i 7 dagar för luftvägsinfektion.

I mitten av förra veckan, efter avslutad kur, kände jag mig pigg igen och känslan var att allt skulle bli bra ganska snabbt igen. Men redan i fredags märkte jag återigen hur minsta lilla ansträngning gjorde mig extremt seg. Från i måndags har det försämrats rejält och igår var det 39 graders feber på kvällen.

Dagens läkarbesök, med en massa provtagningar, innebar en tripp till Borås Lasarett för röntgen av lungorna och detta visade nu att jag har en lunginflammation som ska medicineras i 10 dagar framåt. Därefter ska jag ta det extremt lugnt i en vecka ytterligare innan jag börjar med någon form av motion.

Ni inser ju själva att milen under 50 minuter inte ens är något jag kan testa att klara av och det lär dröja rejält länge innan det finns en form som kan matcha det målet igen och någon löptävling före Kretsloppet i september, som jag så gärna ville genomföra, är inte heller speciellt intressant för närvarande.

Nu handlar det i första hand om att kunna göra något vettigt utan att tvingas vila efteråt.