Tagged: träning

När träning framkallar dom bästa av idéer

Det här veckoslutet var planen att test min milform och springa mig under 50 minuter. Det blir sannolikt inte så på grund av ett mindre träningsuppehåll i 1,5 vecka med trötthet och förkylningskänslor i halsen. Med tanke på lunginflammationen i maj/juni så är jag extremt vaksam på den här typen av tendenser. Jag hade förmodligen inte avstått träning med samma känsla före lunginflammationen.

Sprang igår igen och det kändes helt okej, men därifrån till att pressa på i en mil snabbare än någon gång tidigare känns inte speciellt smart med tanke på att det överskuggande målet med Kretsloppet 15 september närmar sig med stormsteg.

Annars är augusti en bra månad till. Jag har hållit mig till min plan och rent praktiskt så innebär det, trots 2-3 missade pass, att det är den månaden där jag klarat av flest antal kilometer (71). Det beror till stor del på det långpass som ligger med varje vecka, där målet är 11-15 km i relativt lugnt tempo. Jämför det med förra sommaren där kroppsliga skador satt käppar i vägen för att kunna ha tillräckligt uthållighet inför Kretsloppet så tror jag ändå att jag, om det inte kommer till något mer, ska kunna prestera ner mot mitt mål den 15 september.

En annan bra grej med att ge sig ut och springa, om man lyckas plocka bort det fulla fokuset på tider och annat, är hur bra det kan vara på att rensa hjärnan. Jag brukar inte uppleva det så ofta, men när jag var ute igår så tror jag att jag löste ett helt nytt flöde i vårt IT-system på jobbet som före det kändes extremt komplicerat. Efter några samtal med olika berörda personer så visar det sig också kunna fungerar nästan exakt så som jag sprang mig fram till.

Nu är det som sagt lite av spurten inför det lopp som ändå ska visa vad träningen har bidragit till det senaste året. Efter det får vi se hur frekvent löpningen blir under hösten. Kanske, kanske kommer jag att ge mig på att springa Göteborg halvmaraton i mitten av oktober, men det får vi se om en månad. Oavsett så är det långsiktiga målet inställt på Göteborgsvarvet i maj nästa år och bara av den anledningen vore det gott att ha sprungit ett lopp som är så långt före det även om det inte i övrigt går att jämföra loppen.

Full fart mot målet

Efter en riktigt bra juli och halva augusti så har min träning artat sig på allvar igen.

Det har blivit arton löprundor och fyra cykelrundor under tiden efter lunginflammationen. Fram till början av augusti tog jag det lugnt för att helt säkert inte fresta på lungorna mer än nödvändigt, men efter det har jag testat med lite tuffare rundor.

Jag har dessutom, för första gången, gjort en riktig träningsplan som löper på fram till Kretsloppet om en månad. Det handlar om tre pass i veckan av varierande slag. Ett intervallpass, en långrunda på mer än en mil och ytterligare en löprunda alternativt en cykelrunda. Det ligger också med två egna testlopp, ett på 5 km och ett på 10 km, där det förstnämnda redan klarats av med önskat resultat (24 minuter – 4,48/km) och där miltestet ska ske om 2,5 vecka.

Målet på milen är i första hand att ta mig under 50 minuter och med tanke på 5 km-tiden känns det faktiskt helt rimligt utan större problem. Det andra målet på den sträckan är också målet för hela den här planen – att springa Kretsloppet under 48 minuter.

Det känns som en bra mix där intervallerna gör benen pigga och långrundorna skapar en bättre uthållighet. Det där med att cykla som komplement till löpningen är bra. Problemet är bara att det spelar ingen roll vilket håll man cyklar åt ifrån Bollebygd – det är backar och berg överallt..

Små, små steg tillbaka till formen igen

För ett par månader sedan vet ni att min form var strålande. Sedan kom sjukdom och lunginflammationen som konditionsmässigt tog ner mig rejält i källaren.

Efter att ha lyssnat på vad farbror doktorn ordinerade efter medicineringen, med en vecka av lugn efter denna, så tassade jag igång lite försiktigt förra tisdagen med en “löprunda” på drygt 3 km.

Det var mer eller mindre gångtempo med målet att inte anstränga pulsen över 130. I de backar som fanns var det i princip promenad det handlade om och en känsla av andnöd. 6,52/km var premiärtempot.  Kände mig också irriterad i halsen dagarna efter detta men det visade sig som tur var enbart handla om gräspollen.

En ny runda i lördags på 5,7 km kändes klart bättre och den följdes upp av 15 km cykel i söndags som även det kändes över förväntan.

Sedan har jag sprungit 5,7 i tisdag och 6,2 idag med ett ökat tempo men med en bibehållen kontroll så att pulsen inte går upp över 160. Idag var jag nere under 6 min/km igen vilket inte på något vis är det viktigaste. Det är istället känslan att formen kanske ändå kan komma tillbaka på ett helt okej sätt lite snabbare än vad jag i mina mörkaste tankar trodde.

Det viktigaste ytterligare någon vecka är att inte pressa mig så att pulsen stegras i de tyngre partierna.  Pulsklockan är i det här sammanhanget nästan oumbärlig för att jag inte ska springa på fel sätt. Den visar också vilken enorm skillnad det är på formen nu och för ett par månader sedan. På den rundan jag sprang idag var tiden vid 5 km 29,15. Samma passering, och med i princip samma puls fram tills dess, den 15 maj var 26 minuter blankt.

Oavsett hur fort jag kommer i riktig form igen, och om mitt egentliga mål på milen under 50 minuter går att nå innan Kretsloppet i september, så är det ända skönt att vara igång igen utan att det känns allt för jävligt. Faktum är att benen känns enormt pigga och hade det bara varit dom som bestämt skulle jag sannolikt ha tagit död på mig en runda som den idag…

Formen är nere på noll igen

För en månad sedan tyckte jag mig konditionsmässigt vara i bättre form än på många år. Kanske bättre än någonsin faktiskt.

Jag hade då kunnat springa utan problem med några skador, eller ens känningar av något, sedan i slutet av oktober/början av november förra året. Det tog från våren 2010 till sen höst 2011 innan jag lyckats anpassa knän och fötter till löpning igen.

En vinter och en vår med kontinuitet hade gjort att jag planerade för nästa fas där variationen i löpträningen skulle kombineras med lite cykling och en del styrka. Målet att springa milen under 50 minuter i slutet av juni kändes som en enkel match jag skulle klara med marginal.

Men hela den känsla och tillförsikt inför sommaren har sedan 20 maj förbytts i snart en hel månad utan någon träning alls. Först var det en häftig febertopp som ganska snabbt försvann och jag kände mig bättre igen. Tre sjukdagar hemma innan jag jobbade en fredag. På söndagen feber igen. Läkarbesök på måndagen. Nytt läkarbesök på onsdagen med medicinering i 7 dagar för luftvägsinfektion.

I mitten av förra veckan, efter avslutad kur, kände jag mig pigg igen och känslan var att allt skulle bli bra ganska snabbt igen. Men redan i fredags märkte jag återigen hur minsta lilla ansträngning gjorde mig extremt seg. Från i måndags har det försämrats rejält och igår var det 39 graders feber på kvällen.

Dagens läkarbesök, med en massa provtagningar, innebar en tripp till Borås Lasarett för röntgen av lungorna och detta visade nu att jag har en lunginflammation som ska medicineras i 10 dagar framåt. Därefter ska jag ta det extremt lugnt i en vecka ytterligare innan jag börjar med någon form av motion.

Ni inser ju själva att milen under 50 minuter inte ens är något jag kan testa att klara av och det lär dröja rejält länge innan det finns en form som kan matcha det målet igen och någon löptävling före Kretsloppet i september, som jag så gärna ville genomföra, är inte heller speciellt intressant för närvarande.

Nu handlar det i första hand om att kunna göra något vettigt utan att tvingas vila efteråt.