Category: Ungdom

Retrospektivt collage om min pappa

Mycket av det som förmedlas på den här bloggen har varit tankar som till stora delar relaterat till mina tankar om min pappa och hur hans liv och hans beteende har påverkat mig i livet.

Inspirerad av Sofia, som skrivit fullkomligt fantastiska texter om sin egen pappa och där hon nu samlat ihop sina "pappatexter" i ett inlägg, så plockar jag här ihop de texter som jag skrivit om relationen till min pappa.

Det är texter som i mer eller mindre hög grad i konkreta ord handlar om min pappa. Men samtliga har sin grund i min uppväxt och hans val att agera som pappa.

När klassen är ett hinder för att lyckas

Bleknade minnen och pusselbitar

Alkoholen – ett tveeggat verktyg

Sommaren 1982 – mitt andningshål i livet

Sex bröder Kjellberg från två generationer

Hand i hand genom en sjukhuskorridor

En pappas syn på sin sons tur i livet

Berättelsen om min pappa Tage

Tallsäter i Torsbo – historien om ett hus

Wind of change – dags att vända blad

Söndertrasade löften

 

Elva texter med olika innehåll men med samma kontext – en sons förhållande och syn på sin pappa.

 

Sex bröder Kjellberg från två generationer

Sex bröder från två generationer. Tre 50-talister och tre 70-talister. På många sätt två skilda världar men med samma utgångspunkt i en uppväxt i samma lilla by. En by som gick från levande till dvala under de decennier som sex bröder växte upp där och flyttade därifrån. Det var en uppväxt som skedde med samma far men med två olika mödrar. En brytpunkt under 60-talets andra hälft som i grunden förändrade det mesta.

För de tre äldre bröderna innebar det ett liv utan sin döda mor. För oss tre yngre bröder innebar det en uppväxt med ett accelererande alkoholmissbruk hos vår gemensamma far. En uppväxt där vi inte vet något annat än just detta som en överskuggande faktor i precis allt. Denna skugga påverkade även relationerna mellan oss sex bröder på ett högst påtagligt sätt. Det uppstod sprickor som kanske inte någon trodde skulle kunna repareras. Det blev precis tvärtom.

Ett första trevande steg togs nån gång i mitten av 90-talet. Det var en träff hos nr 1 i ett hus på Änggatan i Ulricehamn en sommardag. Det var ett trevande möte. Vi pratade i vida cirklar. Vi tittade på nån gammal film med oss tre yngre bröder från 70-talet. Mycket mer minns jag inte.

Sedan dröjde det till 1999 innan det blev ett nytt gemensamt möte. Även nu hos nr 1. Den här gången på Stenmursgatan i samma stad. Det var en träff som öppnade våra fördämningar där alla de frågor och inbillade oförrätter från vår uppväxt började hanteras. Allt hade sin grund i hur vår far hade hanterat sitt eget liv och hur detta högst påtagligt påverkat vår relation till honom, vår relation till varandra och till alla andra runt omkring.

Dessa fördämningar fortsatte att svämma över de kommande träffarna som nu fortsatte att ske minst en gång per år. Det skrattades och gräts under tiden som vi nog gemensamt la ett pussel av vår gemensamma men ändå så skilda bakgrund. Vi lärde känna varandra över generationsgränser och personliga gränsdragningar för att successivt kunna lägga detta bakom oss och umgås utan ständigt ältande om vad som var vad och varför det skedde.

Sedan 1999 har vi haft gemensamma träffar minst en gång per år under dessa 10 år. Vi har varit i metropoler som Rånnaväg, Borås, Kristianstad, Örby, Aplared och Liverpool. Vissa av dessa flera gånger om. Och i takt med förändringar som sker så har vi så naturliga platser som Älmestad och Bollebygd kvar att klara av. Nästa gång vi alla ses är i december när det är dags för bröllop.

Visst diskuterar vi fortfarande saker som berör vår gemensamma historia. Och nog kan det finnas saker som vi inte alls är överens om. Och självklart har vi alla våra egenheter som inte är helt enkla att förstå. Men det sker med en respekt och en helt annan känsla än den som en gång fanns där på 90-talet på Änggatan och Stenmursgatan i Ulricehamn.

Efter vår senaste träff för några veckor sedan konstaterade nr 2 att vi numera pratar om våra egna liv och inte om alla andra. Fokus har sakta men säkert förskjutits och centrerats att handla om oss själva istället. Vi vet var vi har varandra och vi vet, framför allt, varför det blev så som det gjorde en gång i tiden. 

Från LIVERPOOL 2008

Det som inte någon av oss under flera decennier hade kraft och förmåga att reparera har vi gemensamt, under den senaste 10-årsperioden, lyckats att hantera så bra att vi numera istället har en ganska unik kontakt som återupptas på ett fullkomligt naturligt sätt en eller ett par gånger per år.

Det ironiska i det hela är att sannolikheten för att vi skulle ha detta,
för oss unika som vi har idag, utan det som var grunden till sprickorna är förmodligen mycket mindre.

Så egentligen handlar den här texten om hur jag fick tillbaka alla mina bröder in i mitt liv på detta ganska unika vis.

Tack för detta – LTPK, Kläck, Jöjje, Mange och Danne!

Keken

Midsommar förr och nu

Midsommar 2009 sker på ett fridfullt sätt hemma i Bollebygd. Nåja, en galen Milla som trotsar allt som kommer i hennes väg kanske inte är helt fridfullt. Men i jämförelse med vissa andra midsomrar förr om åren så är det just fridfullt.

1991 och 1992 är exempel på år som i alla fall definitivt inte var lika nyktra som nu för tiden. Det var år av midsommarfirande som började med ledig torsdag före midsommarafton med resa ner till Falkenberg och Skrea strand där en liten stuga väntade för 3 dagars festande. Det var en bil, fyra personer och en hel massa öl och sprit. På vägen ner från Gällstad till Falkenberg stannade vi till på Gekås i Ullared och inhandlade bland annat viktiga detaljer som slödricka att blandar grogg med.

Väl på plats parkerades bilen och den användes sedan av förklarliga skäl inte förrän på söndag eftermiddag.

Det som sedan följer är vad som kan betecknas som supande med mer eller mindre hög promillehalt. Ett traskande längs med strandgatan till andra som man kände och inte kände, till campingplatsen för att kolla läget och tillbaka till stugan för att hämta mer öl och sprit. Hade jag sett mig själv där idag så hade jag förmodligen blivit lite fundersam. Då var det här en av sommarens höjdpunkter och något som planerades månader i förväg.

Att man sedan gjorde en del rena dumheter, förutom att bli för full, är inte heller något som idag känns speciellt moget. Ett av åren gick jag och en av de andra killarna runt med en nyckel som passar till såna där utvändiga proppskåp som satt på alla stugorna. På ett antal stugor öppnade vi och skruvade ur alla tre propparna. En del av dom slängde vi i havet direkt och resten la vi i bagaget (!) på den bil vi åkte i. Helt vansinnigt men preskriberat.

Det sista av dessa fylleslag till midsommarfirande på Skrea Strand var just 1992. Det året träffade jag en tjej och vi bestämde att höras av efter det att jag varit på min semester i Spanien, någon gång i mitten av juli, för att bestämma träff igen.

På min semester träffade jag istället den tjej som skulle bli min flickvän och sambo i 6 år och när hon, som var ifrån Skåne, i sin tur ringde till mig första gången efter resan så blev jag helt stum under en lång stund och visste inte vad jag skulle säga. Jag kunde nämligen inte skilja på rösten av den tjej från Heberg i Halland, som jag träffade på midsommardagen, och tjejen från Eslöv i Skåne som jag träffade i Lloret de Mar i Spanien.

Det som slog mig när vi var ute och handlade lite idag på eftermiddagen var att detta sannolikt är den dag på hela året när promillehalten är som allra högst redan mitt på dagen och sedan håller en stadigt hög nivå resten av eftermiddagen och kvällen, mellan sill och nubbe, små grodorna och till det att grillen tänds och slocknar.